mina vänner är dom bästa. utan tvekan. <33333333
pusss på,det. 2010 ? <3

Free fallin'

Jag tror att hela Säffle är på väg härifrån för tillfället. Alla flyr från stan på jakt efter äventyr, lycka och oförglömmliga minnen, eller för att slippa stressen, pressen och allt det överdrivna. För att komma bort.

Jag hade mer än gärnat varit en av alla de som åker härifrån, vilket gjorde att det tog mig några månader att faktiskt inse att min ekonomi inte tillåter mig att göra det. Försökte mig på diverse räknesätt, men det hela slutade konstigt nog på samma sätt, - pengarna räckte inte. Dock tror jag starkt på att vi kommer få en bra nyår här hemma ändå, har allt en hel del roligheter på schemat imorgon. Så här ska inte misströstas, inte alls. Det blir inte roligare än vad man gör det, eller hur?

Har spenderat några timmar med en av de absolut bästa människorna jag vet idag. Välbehövligt, alltför längesen och roligt. Klänningar har utprövats och samtalsämnen avlöst varann, medan kaffekoppar tömts. Just nu borde här däremot sovas, men som vanligt fastnar jag med spotify och till exempel det här;

Minus fem komma två

Klockan är tjugo i ett och jag sitter tillsammans med två av mina kära vänner vid köksbordet hemma hos mamma. Angelica ser ut att somna med näsan i veckorevyn vilken sekund som helst, medan Emilia stirrar med tomma ögon in i sin dataskärm. Ungefär som om hon är på väg att hitta något oförklarigt underverk där inne någonstans... Själv sitter jag uppkrupen på kökssoffan, med tankarna på jullovet som anländer om två dagar. Då ska jag ta och göra allt jag inte hunnit med den här terminen. Jag ska umgås med folk jag saknar, åka hem till mormor o äta för mycket bullar, spela tvspel och åka skridskor på sjön med kusinerna, se på massa filmer jag inte hunnit med, fota, sova ut, ha kul utan en några stressande pluggtankar i bakhuvudet o.s.v, o.s.v.. Ni fattar poängen.

Dock återstår ännu ett prov, samt några inlämningsarbeten innan dess, så därför borde jag kanske fösa Emilia och Angelica i säng nu, pussa dem god natt och stoppa om dem ordentligt. haha. Nej, men nu ska följa Emilias exempel och pussa min älskade dator godnatt, Emilia och Angelica får klara sig utan det idag. Man får ju inte skämma bort dem för mycket. (;

Långa nätter

Jag hatar att inte kunna sova.

Some feelings never seem to let go.

Jennys kommentar i början på gårdagkvällen var;
- "Halleluja, nu ska vi dricka öl!"
Den tjejen kan konsten att kläcka de härligaste kommentarerna i alla fall! (:

Helgen försvann på två sekunder, utan att jag hunnit med att göra ett enda, av alla mina "måsten". Dock har jag precis slingat Sannas hår och det blev, helt emot mina förväntningar, jättebra! Blev så nöjd när jag såg att det inte blev varken gult eller ojämnt så att jag inte kunde sluta le. Kommer bli stolt varenda gång jag ser Sannas söta huvud framöver, haha!

Nu väntas bara en vecka med massa, massa plugg, innan det äntligen är dags för, ett mer än välbehövligt jullov.

Jag vet, du kommer se på mig sådär.

Lars Winnerbäcks "Du hade tid", går på repeat ikväll. Jag älskar den låten, men börjar oroa mig för att jag ska ha spelat sönder den snart.

Dagen har varit lång, men mysig. Det är allt annat än kul att gå upp halv fem, för att locka håret och sminka sig. Det är påfrestande att må illa i nästan två dygn, för att man är så nervös. Det är jobbigt att stå och sjunga klockan sex på morgonen, när man egentligen borde ligga med huvudet nerborrat i kudden, omedveten om allt. Det är läskigt att stå inför över 100 ögonpar och sjunga, och det är hemskt att känna att det inte går bra. Men på det stora hela så måste jag ändå säga att; Fy fan vad roligt det är!

Vill inte ens tänka på att det här antagligen var sista gången, för jag älskar det verkligen. Hur mycket tid och kraft det än tar, så är det ändå värt det i slutändan. Det ger liksom någonting tillbaka, till skillnad från så mycket annat som också tar tid.

Men nu ska jag gosa ner mig under täcket och sova, för det förtjänar man efter den här dagen!

puss och god natt

We always need to hear both sides of the story

Har funderat länge på att börja blogga igen, men så fort jag skrivit klart ett inlägg har det slutat med att jag klickat på "radera". Inte alltid för att jag varit missnöjd med det jag skrivit, utan snarare för att jag anser att allt inte angår alla. Alla behöver inte, och vill nog inte heller (hoppas jag), veta vad jag stoppade i mig till frukost, eller vad jag tycker och tänker om exakt allt och alla. Jag vill inte heller att alla ska veta det, vilket nog i grund och botten är den egentliga orsaken. Jag vill inte att andra ska döma mig, jag är till och med, uppriktigt sagt, lite rädd för att andra ska döma mig. Inte för att man inte har rätt att döma mig efter min blogg, för det har man. Det är ju trots allt jag som skriver, det är mina ord och tankar, mina åsikter och resonemang, vilket jag såklart måste stå upp för och ta konsekvenserna av om det skulle behövas. Men det är så lätt att missförstås på en blogg. Det finns ingen som hör min ironi eller ser den skämtsamma blicken, ingen som alltid vet den faktiska anledningen bakom allt, och det är det som hindrat mig ifrån att vilja skriva. Eller kanske rättare sagt, kunnat skriva på ett tag.

Men ibland måste man väl strunta i sina rädslor och göra det man känner för, antar jag. Så nu tänker jag ge det här ett nytt försök, så får vi se vart det leder.