I don't know how she does it.

Var precis iväg och såg "I don't know how she does it". Vilken film, haha!
Totalt förutsägbar (fast vem tycker inte att det är rätt bekvämt då och då, egentligen?) och sååå klockren!

Något bland det roligaste med att bo i USA är att man nu mer kan känna igen mer saker från sitt egna liv i filmer. Små detaljer man aldrig skulle lagt märke till hemma i Sverige, blir genast små detaljer som gör filmen mer trovärdig.

Och det var det roliga med denna filmen.. Titta på den och ni får se exakt hur amerikanska hemmafruar vs. amerikanska arbetande mammor beter sig. Dessutom utspelar den sig i Boston, vilket såklart gör det hela ännu roligare. Så ja, kolla på den filmen och ni får se en del av min vardag, mer eller mindre, hahaha.

Nog om filmen.. Vad händer annars?
Jag går i förnekelsestadiet när det gäller hemfärd, medan alla andra verkar tycka det är underbart att påminna mig om den kommande dagen D.

Igår på gymmet när jag skulle gå, kom en av de anställda ropande efter mig i trappan, enbart för att ge mig en kram och önska mig lycka till i framtiden. (Det är min sista vecka på gymmet och sista dagen hon jobbade för veckan). Fick höra en massa fina ord och ge ett löfte om att kika in där om jag någon gång kommer tillbaka (vilket jag såklart hoppas jag gör, detta är ju mitt andra hem nu...)

Usch. Jag kommer sakna amerikanarnas öppenhet, trevlighet och värme så mycket.
Imorgon ska jag på mitt sista au pairmöte dessutom... och min host dads kommentar på det var;
- Are you gonna cry? med ett stort nyfiket leende, haha.

Förhoppningsvis är svaret på den frågan nej. Men vi får väl se..
Det värsta är ju bara att jag vet hur det är; har jag väl börjar kommer jag inte att sluta. Och tre och en halv vecka i förväg, är väl lite väl tidigt va?

Fast varför fundera på detta? Det är ju länge kvar till jag ska åka "bort".
Right?!

Pusss!

25e september och jag tackar fortfarande Gud för luftkonditioneringen.

Sliten tjej, med påklistrat leende och nagellack som matchar
starbucksmuggen perfekt (upptäckte jag nu, haha)

Förväntade mig en tråkig söndag, eftersom mer eller mindre alla befinner sig i Canada. Men nä, med en iskaffe i handen, sol, väärme och en eftermiddag med sikte mot båten tillsammans med min värdfamilj, verkar det ju bli en riktigt fin dag ändå. Aah, så härligt!

Och just det; 11 månader idag. Bara en månad kvar till målet är nått. Galet!

Hur vill du leva när tiden går för fort?

Har haft en fullspäckad vecka. NYC förra helgen med mina två älskade vänner och kusiner. En jobbvecka full med en sjuk fyraåring, regn och packning. Sen en superfin torsdag/fredag/lördag med Sofia och Susanna i Boston.

Det är en sån konstig känsla att träffa någon som man känt i hela sitt liv, för första gången på 11 månader. Vet inte hur jag ska beskriva det, men bara känslan av att ligga på hotellrummet och höra Sofia och Susanna sova precis bredvid, blir så speciellt. Det känns så tryggt och välbekant.

Det kändes såklart hur bra som helst att se både Mikael, Sanna, Elin, Andrea och Marielle tidigare iår också. Men Fia och Sanna, är ju det närmaste min egna familj jag kan komma.. och ja, det blir speciellt.

Har njutit av att höra dem småtjaffsa och störa sig på varann (ingen kan riktigt göra det här, eftersom man oftast inte känner varann sååå bra) , berätta om saker som hänt hemma och visa dem allt som är mitt hemma här.

Så idag vinkade jag av dem tillsammans med tre av mina tjocka väskor på flygplatsen. Känns så sjukt att typ hälften av alla mina saker är på väg hem till Sverige just nu. Sjukt, sorgligt, konstigt och...ja, ganska bra också.. tror jag.

Men nu ska jag sova, känner mig helt slut efter att ha ätit nästan ingenting på hela dagen och flackat runt som en galning med över 40 kilo packning i Boston, haha.

Och på tal om Boston och packning; idag är det exakt en månad kvar till jag lämnar min värdfamilj.. (Men jag tänker fortsätta låtsas som om det är flera år kvar, så jag slipper bli ledsen)

Hoppas ni haft en fin marknadshelg hemma.
Jag är lite avundsjuk på godiset och den charmiga stämningen, men annars känns det rätt okej, haha.

Och ooj, vad jag är duktig med styckindelning idag känner jag, haha!
Men god natt nu!
Pusss!

Paul Pratt Memorial Library

Sitter pa biblioteket har i stan nu. Kom pa i sista stund att jag inte hade skrivit ut alla papper som ska med till NYC imorgon. Smart Sandra, bra jobbat.
Tack och lov stanger ju inte saker och ting farran senare pa kvallarna har, sa till och med biblioteket har oppet till 8. Skoont!

Imorgon ska jag ta bussen ner till storstan igen, denna gangen for att mota min alskade kusiner! 11 mander sen jag sag dem sist. Helt otroligt vad roligt det ska bli att traffa dem igen! Ler av bara tanken. :) :) :)

Men, men.. nu blir det en svang bort till starbucks innan laggdags.
Vi hors till veckan!

Ha en bra helg!
Pussss!

Tick tock, Tick tock.

Tiden bara rinner. Fortare och fortare för var dag som går till och med.
Och jag känner paniken krypa i mig. Krypa i mig och påminna mig om hur lite dagar jag har kvar med mina bustroll, om hur få fler lördagar jag har kvar att fördriva inne i mitt fina Boston, hur lite löner jag har kvar att spendera på allt jag vill köpa med mig hem till Sverige, hur lite tid jag har kvar till att göra allt jag vill hinna göra, se allt jag vill hinna se och njuta av allt det fina som bara är mitt liv i några veckor till, innan det blir någon annans.

Sen mitt uppe i all den där paniken, stressen och vemodigheten kommer dom glada tankarna, tankarna som får mig veta att jag faktiskt är redo att åka hem i november, hur oredo jag än känner mig emellanåt. Tankarna på en kaffe i köket med mamma, en snodd kram av lillebrorsan, en promenad ute i svensk, frisk höstluft, ett glas vin med de finaste tjejerna, ett långt samtal med farmor om allt och inget, en mysdag med Mikael och en tur ut till tveta, en sång för lillasyster innan hon ska sova, en puss på kinden och ett "lella mi" i mormors knä, en livlig diskussion med pappa, en tur till karlstad och massvis med tid till att planera nya äventyr. Allt det kan jag inte vänta på så länge till.

Do one thing every day that scares you.

Yes, it's me on the picture.
And yes, it says "Mom and Dad, I love you".
;)

I will find the time.

Tittar på resväskan. Tittar på garderoben. Tittar på byrån. Tittar på skrivbordet. Tittar på nattduksbordet. Tittar på sängen. Tittar på alla lådor. Tittar på golvet. Tänker på badrumskåpen. Tittar på resväskan igen.
Vill gråta.

Ungefär så känner jag nu.

Om ca 1,5 vecka kommer två av mina älskade kusiner hit. När de varit här en vecka, ska en eller i värre fall; två resväskor skickas med dem hem. Allt för att jag ska slippa släpa på onödig packning på min resemånad 4 veckor senare. Detta innebär alltså att jag måste ha packat ner allt jag bara kan till dess, att jag har så lite så möjligt kvar i mitt rum och att allt jag bestämt mig för att köpa innan jag ska hem, måste vara köpt. Inser ni vilket projekt detta är? antagligen inte, så vida ni inte varit au pairer och i mina skor själva. Men jag lovar, det ÄR ett projekt.

Hur som helst; Här regnar och regnar det. Har inte sett en skymt av solen sen igår morse. Både igår och idag har jag gått i chinos, vilket är det varmaste jag kan komma på att jag burit sen i slutet av maj kanske, haha. Det sägs att sommaren är slut efter Labour day (vilket var i måndags) och ja, det verkar stämma ganska så exakt, haha.

Fast å andra sidan lovas det fint väder till helgen igen, vilket förmodligen innebär "svensk sommarvärme" så, ja, vi får väl se. Jag håller tummarna för fint väder eftersom vi har planer på utomhusaktiviteter, men annars så har jag inte så mycket emot hösten i år faktiskt. Känns som jag fått mig en riktigt ordentlig dos med sommar och nu längtar jag mest bara efter att slippa svettas, andas FRISK luft, köpa nya höstkläder och spendera lite mer tid inomhus. Förmodligen kommer jag ha ändrat mig om någon månad, men så känns det just nu i alla fall.

Och ja, jag längtar till och med efter jul, hör och häpna, haha. Inte för att jag vill att den ska komma riktigt än precis, men efter att inte riktigt ha firat jul ifjol, så ser jag sååå fram emot julen i år. Och med tanke på att jag mer eller mindre precis kommer vara hemkommen från USA, arbetslös och sådär, så tänker jag baka peppakakor, lussebullar, knäck och julgodis, dricka glögg, gå på skyltsöndagar, lyssna på julmusik och julpynta, pyssla, mysa med nära och kära, äta och njuta så mycket att det går till överdrift. Bara så ni vet.

Men nu virrar jag iväg alldeles för mycket här.
Hur det blir när jag kommer hem, tar jag när jag kommer hem, har jag ju sagt.
Men oj, vad svårt det är.

Och sen kanske, jag vill ha lite, lite mer sommar också i och för sig, nu när jag tänker efter.

Men vi hörs snart!
Pussss!

För att det regnar och för att jag längtar efter er lite extra idag.

♥

Sunday, September 4.

När mamma skriver på facebook att hon är på väg till Ikea för att köpa nya garderober, eftersom jag snart kommer hem med alla mina resväskor. Då, då känns det i magen.

Och en annan sak; Varför måste barn vakna innan klockan sju med världens energi varje morgon? Jag förstår inte.

Pusss!

Kära sextonåriga jag.