Det är så logiskt, alla fattar utom du.

Egentligen är det ju skrattretande, hur några dumma, helt idiotiska, för att inte tala om meningslösa sifferkombinationer, kan få mig att bli så frustrerad och ledsen. Det gör mig så arg att jag inte fattar, att jag verkligen inte begriper, på något sätt, hur någon enda människa på detta jordklot faktiskt kan se logiken i det. Så än en gång; jävla matte.

Mother, please make my decisions, like you once did. This time I won’t pester you about it, I’ll surrender.

Jag har köpt en balklänning, jag har seriöst köpt en balklänning.
Men jag ska ju inte ta studenten? Jag ska ju inte sluta skolan? Jag ska ju inte bli vuxen? Jag skulle ju vara fjorton och fnissig för alltid, skulle jag inte det? Jag är ju redan arton med körkort, räcker inte det?

Tankarna på vad man ska göra efter studenten, gör sig till och med påminda oftare än vad jag är hungrig numera.

This is the year

Föregående inlägg skrevs, som ni antagligen förstod, i ett inte helt nyktert tillstånd. Dock står jag helt klart fast vid vad jag skrev och kan även tillägga att nyår slog mina förväntningar med hästlängder, fy fan va roligt vi hade! Lekarna, sångerna, maten, skålarna, talet, filmen, dikten, prisutdelningen, minnena, tårarna, skratten, gäsparna, nattmackorna och alla sköna kommentarer flöt ihop och allt blev bara så jäkla bra. Till och med så bra att man, trots den allt annat än härliga bakfyllan dagen därpå, ändå inte låta bli att le lite mer än vanligt.

Men god fortsättning & hoppas ni får all den lycka ni förtjänar i år!