När allt annat här är falskt och fel.

Ääärligt talat, hur mycket otur kan man ha?!
Ringde nyss hotellet som Mikael skulle bo på nu under veckan, för att säga att vi ville ha ett rum idag. Gissa vad jag får reda på? Jo, att det brann förra veckan och att de därför har stängt fram till maj. Hur stor är chansen liksom? Fan.
Och hur kunde jag missa det när hotellet ligger i min pyttelilla stad?!

Så nu har vi två alternativ; antingen att han tar in på det andra hotellet här, som ligger på min gata, men som kostar rumpa. Eller att han bor i staden intill, vilket suger eftersom jag då inte kommer kunna sova där under veckan, eftersom jag inte kan gå hem därifrån och inte får ha bilen borta över natten. Vilket då också gör att vi får mindre tid med varann, än vi redan har. Pest eller kolera alltså.

Orkar inte fler jäkla skitsaker nu. Först allt krångel med flyget från Miami, sen tappade jag min en månad gamla mobil i D.C. och nu det här. Kan inte någon bara ge mig lite flyt? kom igen.

Vill i vilket fall bara vrida fram klockan ca 4 timmar nu, så jag får krypa in i famnen på världens bästa pojkvän. Har saknat den möjligheten i fyra alldeles för långa månader nu.
Sen får vi väl se hur vi löser all annan skit. gaaaah....

Hur som helst, en extra puss till Jossa eftersom det är hennes dag idag och för att jag saknar henne som en tok!

Här håller alla på FBK!

Aah, vilken lycka!! Upptäckte att jag kan se kvällens hokeymatch live nu, trodde det inte skulle funka härifrån, eftersom det typ aldrig gör det, men tydligen! :D :D :D

Måste säga att jag känner mitt svenska, värmländska blod lite extra just nu, här jag sitter i min ensamhet, med ett stort flin och tittar på vad som i just denna stund händer hemma i Värmland. Fan vad jag skulle vilja vara hemma och känna den riktiga stämningen just nu, kan riktigt föreställa mig!

Men, men, vi hörs väl efter att guldet är hemma! ;)

Pusss!

No pain, no gain.

Klockan är inte ens åtta och jag känner redan för att gå och lägga mig. Har precis varit och tränat, vilket resulterade i att jag nu sitter här och inte orkar röra mig en millimeter till. Fy fan...

Såg några hemska bilder på mig själv härom dagen, där "aupair-kilonen" syns vääldigt mycket mer än vad jag trodde. Så denna veckan har jag försökt mätta min konstant hungriga mage med så mycket vatten att jag känner mig som en kalv, samt ätit mindre portioner än vanligt och inte rört en sötsak. "Vad är det svåra med det?" tänker kanske ni, men ärligt talat, jag blir så jääkla trött av att inte äta lika mycket som vanligt, så jag känner för att sova typ hela tiden. MEN, vill man vara fin får man lida pin, som det heter. Och lida lite matmässigt är väl på tiden att jag gör, känns det ju som, haha.

Dock har jag ett litet problem. Påsk är ju på ingång, vilket innebär Mikael-besök (wiieee) och godisleverans om jag så önskar. Just det, godisleverans. Svenskt godis. Fan. Ska jag be honom köpa med, eller inte? Sockerbehovet kommer ju vara tillbaka på ruta ett om jag äter en påse, men å andra sidan, svenskt godis. Center, fizzyflaskor, djungelvrål... Gaah. Får fundera på detta, haha.

Borde förresten börja packa inför helgens D.C-tripp. Ser såå fram emot den! Men som sagt, efter gymmet nu, har jag bara lust att sova.. Fast nej, det ska jag inte göra, för jag ska packa och skriva listor. Bäst jag sätter fart! (;

Pusss!






Känner igen mig litegrann sådär, haha! ;)

April showers.

Idag är det tisdag, vilket innebär tvättdag. Så just nu sussar barnen sött i sina sängar medan jag väntar på att tvättmaskinerna ska bli klara, så att jag kan dra igång nästa projekt; vikandet. Hoppas på att någon ska logga in på skype och hålla mig sällskap under tiden, men så verkar inte fallet idag?

I övrigt har dagen inte bjudit på så mycket underhållande, utan vi har varit på story time, målat, läst och käkat lunch. I eftermiddag blir det eventuellt en liten play date, eller en tur till lekparken om vädret håller uppe. We'll see.

Sen ikväll ska jag och Ellinor fixa lite ärenden och därefter ska vi äntligen, äntligen färga mitt hår. Står inte ut en dag till med denna urtvättade rödbruna färgen. Dåligaste hårfärgen jag någonsin använt tror jag. uuusch.

Nä, brist på intressanta nyheter.
TTYL! ;)

Pusss!

Sometimes you have to be your own hero.

Nu hänger det äntligen en klänning inför washingtonbalen i min garderob. Eller det hänger till och med två, hehe... Hittade efter många om och men, två jättefina klänningar under dagens shoppingrunda. Behöver ju egentligen bara en inför helgen, men kunde inte förmå mig att gå ifrån någon utav dem. Så med lite övertalning från Ellinor (fan den tjejen kan konsten att hitta superbra anledningar till att köpa allt, haha!) och några "jag förtjänar faktiskt detta", så traskade jag ut med båda två ur affären. (Tilläggas ska kanske att det inte är riktiga balklänningar, utan att jag kommer kunna använda de annars med)

Nu fattas dock bara skor och väska, men jag hoppas, hoppas, hoppas på hitta det imorgon, för annars blir det lite ont om tid.

Hur som haver.. just nu sitter jag och halvkikar på Grease. W och N sover och mina hosts är ute på vift någonstans. Inte roligaste sättet att spendera en lördagkväll med jobb, men sånt är livet. Visserligen så tycker jag det är jättemysigt att natta W & N och sådär, men en lördagkväll är ju ändå en lördagkväll liksom.. Men jaa, de kommande helgerna lär ju bli desto roligare iaf, hihi.

Men igår förresten, åkte vi sent hem till Anette, en svensk tjej, som bor ca 40 minuter härifrån. Hon fyllde nämligen tjugo, vilket så klart skulle firas. Så vi tillbringade kvällen med att färga hennes hår, äta massa gott och smutta lite vin. Hur trevligt som helst!

Sen idag var vi uppe med tuppen (nästan) och gav oss iväg för frukost på Panera och shopping på Natick mall. Det var en rolig dag på fler än ett sätt och vi var fyra tjejer som gick runt med leenden upp till öronen. Varför berättar jag inte här, men jag kan säga som så, att ibland är det riktigt kul att bara vara i ett land för ett år, då man kan göra i princip vad man vill, utan att riktigt bry sig, haha ;)

Hoppas ni haft bra helg hittills där hemma,
Pusss!

Thursday, April 7.

Jaahaa, då var det en hel vecka sen jag satte mig på planet mot Florida. Sjukt vad dagarna går fort..

Har inte hunnit med allt för mycket sen jag kom hem, utan mest jobbat och försökt ta igen mina missade sömntimmar. Tränade en sväng i tisdags och umgicks med Ellinor igår.

Idag hade den normala planen varit zumba efter jobbet, men på grund av att jag jobbar längre än vanligt och sen inte har någon bil så blir det antagligen en film med Ellinor och eventuellt Ashly istället. Inte fel det heller, även om träning är något jag är i stooort behov av just nu. Vågen står still och bikinisäsongen närmar sig; alltså inte är en kombination till min fördel. Fy faan... svensk vardagsmotion och svenska matvanor säger jag bara, det hade varit något som underlättat nu.

På tal om svenska matvanor, ni anar inte hur mycket jag saknar svensk mat! Filmöjlk, yogurt, riktigt grovt bröd, kokt potatis, bearnesås, sill, fisk i allmänhet, farmors rödbetor, esterella/olw-chips, kesella, lösgodis, mannagryn- och risgrynsgröt, kebabpizza (inte så svenskt i iof men, haha), riktigt hemmagjord köttgryta, köttbullar, prinskorv etc, etc.
Listan kan göras lååång.

Efter dryga fem månader utan mer än enstaka intag av allt det ovanstående, börjar jag nu nästan fundera på om jag minns rätt när jag tänker på hur allt smakar. Är filmjölk verkligen så gott som jag minns? I så fall är det min första önskan i matväg när jag kommer hem. Och ja, jag är allvarlig, tro det elle ej, haha. Är Estrellas chips godare än Lays, eller är det bara som jag tror för att jag inte har möjligheten att välja mellan de båda? Är bearnesås ens gott?

Detta är några av de saker som ska bli väldigt intressanta att ta reda på den dag som jag sätter fötterna på svensk mark igen. Men till dess får jag väl njuta och av vad Usa har som är bättre än det vi har hemma, typ glass och såntdär hälsosamt, haha.

Hörs snart!
Pusssss!

I was in Miami, Bitch!

Oj oj oj, som ni väntat på denna dagen? eller hur? Dagen då Sandra Skulstad ska ta sig samman och uppdatera sin blogg för första gången på år. Haha nej, men skämt å sido; I'm back on track! Miami var underbart, underbart, underbart. Hade gärna kunnat stannat ett par månader där istället för att återvända till kalla Boston. Var så sjukt roligt att se några av mina tjejer igen, så jag har inte ens ord nog att beskriva känslan. Dom är så jäkla bra, så jäkla fina.

Men för att berätta allt lite mer i detalj, så började resan vid tolv på torsdag förmiddag (efter 4 timmars jobb) då jag tog tåget och tunnelbanan ut till Logan. Var lite smått nervös när jag traskade in på flygplatsen alldeles ensam med min väska i handen och typ noll koll på hur man beter sig, haha. Fjärde gången jag flög i hela mitt liv och första gången jag flög ensam (första gången var vi 12 personer, andra 30 och tredje 3, så det går snabbt neråt, haha). Men allt flöt på bra och jag dödade timmarna till det var dags att gå ombord med att ringa hem till Sverige, med mitt nyinskaffade suveräna telefonkort (mer om det en annan gång). Känslan av att prata med folk hemma i telefon och inte genom en dator för första gången på fem månader, var en upplevelse bara det, haha.

Landade i alla fall på Fort Lauderdales flygplats vid ca nio på kvällen och hittade snabbt en shuttle som kunde ta mig till Miami Beach (lääättnad!!). Träffade en tjej från Seattle, men som bor i Boston på bussen, så tillbringade de 45 minuterna det tog att ta sig emellan flygplatsen och hostelet med att prata oavbrutet med henne. Älskar sånt! När chauffören till sist stannade utanför hostelet där jag skulle av gick mitt hjärta i 110. Skymtade ryggen på vem jag trodde var Elin och knackade en sekund senare henne på axeln. Såg i samma ögonblick Andrea precis bakom och sen dök även Sanna och Marielle upp och allt flöt ihop till ett stort kramkalas, innehållande lite tårar på kinderna såklart. Guuud vad jag var glad att se dem!

Efter att vi kramats och gråtit klart gick vi upp på vårt rum, där jag duschade och kladdade på lite mascara snabbt som ögat. Sen tog det inte lång tid innan festen var igång och vi befann oss dansande på en bar några kvarter bort.. Om ni undrar var jag fick den energin ifrån, så kan jag säga att det gör jag med, haha. Antar att jag gick på ren lycka bara.

Kom i säng tidigt på lördagsmorgonen, efter att ha varit nere på stranden, samt suttit och pratat med en massa folk från världens alla hörn. Sen drog vi oss upp någon gång närmare nio för att gå till stranden och sola, men efter knappt en halvtimma vid havet började det ösregna och vi fick ta skydd under tak.. Numera ska jag inte ifrågasätta hur folk på film kan bli skyblöta på två sekunder, för jisses vilka regndroppar.

Eftersom det ändå regnade beslöt vi oss till slut för att ta en liten tur till Everglades Nationalpark. Det var en rolig upplevelse, då vi fick åka på alligator-safari, se en alligatorshow och bära en riktig levande alligatorbebis. Elin försökte vara tuff först, men slutade upp stående med den där ungen alldeles tårögd av rädlsa, hahaha och Andrea pep tjejigare än jag någonsin hört henne göra förut. Sanna vart helt bestämt på att inte ens hålla den för att den var så äcklig och jag började fundera på sen när jag och Marielle blev de modiga i vår umgängeskrets? Någon som vet? Haha!

På lördagen var vädret hur fint som helst igen, tack och lov. Så då låg vi på stranden under förmiddagen. Sen på eftermiddagen var det dags för beach party och vi blev skjutsade i en hummer-limousine till stället där vi skulle vara. Rätt fränt egentligen, men resan tog typ en kvart och vi satt väääldigt trångt, så ska väl inte skryta för mycket kanske.. På beachpartyt njöt vi av sol, drinkar, öl, mat, poolen, hängmattor och annat smått och gott. Men när klockan blev kvällen gick vi vidare för att äta midddag på en av de härligaste gatorna jag gått på i hela mitt liv. Folk i alla färger och former, uteserveringar i långa, långa längder och ja helt underbart verkligen.

Åt sushi och satt och pratade i några timmar, innan vi beslöt oss för att vandra mot hostlet. På vägen dit hann vi förbi Miami Ink, som till allas förtret hade stängt, trots att det enligt öppettiderna på dörren skulle varit öppet. Sen hann vi även med lite annat kul längst vägen, men det låter jag nog de andra berätta om istället..

Tillbaka på hostelet ville vi egentligen dra ut, men då de andra skulle flyga hem tidigt på söndagmorgonen och vi hade varit ute heeeela dagen bestämde vi oss för att ta det lugnt. Så vi gick ut och gick, satt och pratade och försökte att inte tänka på hur lång tid det skulle dröja innan vi får en sån kväll igen...

Sen kom till slut söndagen, då det var dags för ännu ett jävla "vi-ses-snart". Har jag sagt att jag hatar det? Hatar att säga hejdå. Försökte att hålla tillbaka tårarna in i det sista, men det var lönlöst.. så efter att de andra åkt gick jag upp på vårt rum igen för att försöka sova några timmar till.

Killen (från argentina) vi delade rum med var då så klart vaken och såg att jag var ledsen. Så snäll som han var frågade han om jag ville med och käka frukost. Jag tackade nej först och sa att jag ville sova, men när jag några timmar senare kom ner i lobbyn var han där och frågade då om jag ville ha sällskap.. så slutade med att jag tillbringade några timmar tillsammans med honom på stranden, där vi diskuterade skillnader mellan Argentina, Sverige och Usa, haha.

Vid ett drog han dock tillbak hostelet, medan jag låg kvar och njöt av mina sista timmar på Miami Beach. Kändes ganska konstigt att vara där helt ensam måste jag medge. Vet inte ens om jag legat på Duse ensam någon gång och där ligger jag på Miami beach av alla ställen, hahah.

Vid halv 5 satt jag åter igen på FLL flygplats och väntade på flyget hem till Boston. Såklart blev det försenat. Först med en halvtimma, sen med typ 45 min och till sist med 1,5 timma. Egentligen kvittade det, för trött skulle jag vara på måndagen i alla fall, men saken var den att min skjuts hem då inte längre var tillgänglig,Så där satt jag på flygplatsen och hade ingen aning om hur jag skulle ta mig hem.

Orkar inte säga mer än att jag sällan känt mig så totalt övergiven och att det är tur att det finns snälla människor här i världen. Två kvinnor som satt bredvid mig frågade om jag var okej och när jag berättade min situation, visade det sig att den ena av dem bodde i staden precis intill min, så hon erbjöd mig skjuts. Snacka om tur och såå otroligt snällt! Den andra kvinnan (som inte skjutsade mig) kramade till och med om mig innan vi gick ombord på planet och sa att hon hoppades jag var okej och att hon verkligen kände mamman i sig när hon såg mig där helt förstörd. Sånna människor hör till sånna jag beundrar mest, sånna som kan öppna sina armar och ge av sig själva precis rakt ut.

Hur som helst var jag hemma halv två natt till måndag (skulle varit hemma typ senast halv tolv) och jag vet fortfarande inte hur jag ska kunna tacka de som körde hem mig nog mycket. Fick deras visitkort, så funderar på att skicka en blomma eller nåt, vi får se. Något ska jag ju göra i alla fall.

Men ja, hemma är jag i alla fall och tillbaka till Miami ska jag absolut i framtiden. Utan tvekan. Helt otrolig stad. Så för att avsluta detta extremt långa blogginlägg, (som antagligen ingen riktigt orkat läsa) så vill jag bara säga ett litet tack för denna resan till Elin, Sanna, Mariell och Andrea.
Ni är guld och jag saknar er sjukt mycket redan!

Pusssss!