Och jag, jag nynnar mycket, men jag sjunger knappt längre.

Irene blåste förbi utan att sätta allt för djupa spår.
Lite nerblåsta träd här och var och massvis med små grenar, löv och annat bös hittas numera på lite fel ställen, men annars syns det knappt att vi hade storm..
Vet att det är mycket folk som var (och fortfarande är) utan ström, men vi fick behålla våran (lycka) och därför känns det ännu mindre..

Spenderade söndagen i sängen. 8 timmar i sträck framför datorn (om man inte räknar mat och toapaus) var segt. Riktigt segt. Men på kvällen tordes Josefine och Esteffi ta sig hit, så då låg vi nere i källaren och tittade på "Justin Bieber - never say never", drack kaffe och käkade dounuts. Angående filmen så måste jag medge att den var bra. Vi satt alla tre med tårar i ögonen och ett fuuult flin på läpparna vissa stunder, för att sen gapskratta när vi kom på oss själva.. Jaja, jag är inget fan, men killen har ju en gullig historia i alla fall. Haha.

Hur som helst, idag är det tisdag. Jag har precis tvättat klart, lagt på nya lakan i min säng och väntar nu på att mitt kaffe ska bli klart. Ikväll ska det bakas svensk paj hemma hos Esteffi och jag förbannar mig själv lite över det. Lovar om och om igen mig själv att sluta lägga pengar på mat av två enkla anledningar; 1) det är onödiga pengar 2) jag behöver knappast äta mer onyttigt. Men vem tror ni det är som kläcker idén till att baka paj sen då? Jo, jag.. gaaah. Haha.. Men ändå, hallonpaj, för första gången på ååår. mmmm... haha


Annars händer inte mycket just nu.. Är ledig på torsdag, eftersom jag ska ha barnen ensam mellan fredag och måndag sen. Mina hostparents ska iväg på semester och fira min hostdads 40årsdag, så jag ska jobba extra. Ska bli lite roligt faktiskt.. men är lite nervös över hur det ska gå med allt, då barnen aldrig blivit lämnade så förut. Men de känner mig ju så väl nu, så det borde inte vara någon fara. :)

Dags för kaffepaus.
Pusss!

Tracking Irene.

Usch, sitter och kikar på nyheterna. Inga roligheter där idag precis..
Irene är på ingång och även om hon nu ser ut att passera oss vääldigt mycket snällare än vad det var sagt från början (förhoppningsvis bara som "tropical storm" istället för "hurricane"), så är det lite kusligt.

Scituate, staden ca fem minuter från här jag bor är med på nyheterna för platser där man kan räkna med översvämning och när man kikar ut genom fönstren ser man regn och tät dimma.. Än så länge har det inte börjat blåsa direkt, men antagligen når stormen oss inte förrän imorgon runt 12 noon, så det har ju några timmar på sig att dra igång.

Vi var iväg och fikade tidigare idag, mest för att komma ut innan vi skulle bli tvungna att bosätta sig inomhus för resten av helgen. Och tydligen hade heela south shore tänkt samma tanke, för jag tror aldrig jag sett så fulla cafén och parkeringar här förut, haha.

Inte heller brukar det vara kö till red boxen (där man hyr film), men jodå, det var det minsann idag. Och dessutom har matbutikerna heela veckan haft "överlevnadsbord" med saker man kan behöva när stormen väl kommer, typ ficklampor, våtservetter, ljus, tändstickor, första-hjälpen-lådor och sånt där ni vet..

Här hemma har vi köpt stora dunkar vatten ifall att vi skulle bli utan, tagit in alla utemöbler och leksaker och ja, hållt oss inne sedan eftermiddagen kom med regnet. Esteffi har varit här och kikat på film med mig, men nu drog hon precis hem och ja, jag förbereder mig på att spendera hela morgondagen här i huset.

Det var prat på sleepover ifrån början, men med tanke på att ingen vet hur illa det kommer bli imorgon och vi är rådda att inte ge oss ut så vida vi inte veeerkligen måste, så skippade vi det. Better being safe than to have fun, som Steffi så fint uttryckte det, hahah..

Men ja, vad händer annars här? Folk pratar om vädret öööver allt, Barack Obama "declared a state of emergency" här in Massachusetts( mer exakt vad det innebär får vi fråga någon annan, haha) tunnelbanan är avstängd, 80% av alla flyg är inställda, folk har evakuerat från The Cape (ca två timmar härifrån), de blinkar lite i lamporna emellanåt och ja, nyheter är det enda som går på tv:n..

Fast trots allt så tror jag nog att vi kan sova ganska lugnt inatt, för att sen se hur läget ser ut när vi vaknar imorgon. Så det får väl bli min plan nu; sova.

Sen imorgon hoppas jag på att vi åtminstone får behålla strömmen och att ni, mina sverigevänner loggar in på skype. För datorn, filmer och godis är vad min morgondag kommer bestå av (om vi nu får behålla taket på huset och strömmen vill säga)...Min hosdads skämt förut "Soo Sandra, if you wake up because the roof is being ripped of the house, just don't panic". Nä, men just det. Haha!

Men ja, keep your fingers crossed för att allt går "som det ska", så hoppas jag vi hörs vi imorgon!
God natt!
Pusss!


och vill ni se vad vi ser på tv:n så har ni länken här;
http://www.necn.com/

Everything I'm not, made me everything I am.

Blä, vad jag är trött.
Trött, allmänt disträ och missmodig har jag känt mig idag, helt utan anledning.
Skypade med min älskade mamma när barnen sov och tyckte att jag kvicknade till lite, men nä, fem minuter innan barnen skulle vakna var jag tröttare än någonsin och sen dess har det hållt i sig.

Ställde därför in min lilla date med Maja, käkade middag med familjen och planerar nu att spendra resten av kvällen på mitt rum, med té, nagellack och annat småplock.

Förutom tröttheten har dagen varit bra. Var på någon form av inskolning med N på hennes skola (yey, ännu mer vuxenpoäng till mig) i förmiddags. Kan inte fatta att den skruttan ska gå alldels själv i skolan. Hon som gömt sig bakom mina ben, så fort någon sagt så mycket som hej till henne hela året.

Men å andra sidan är hon tuffare än vad man tror. Idag pratade hon faktiskt lite med de andra barnen och jag blev nästan lite sentimental när jag såg hennes små söta läppar forma sig till ett "My name is". Så ja, undra på vem som kommer lipa om hon för första gången ska lämna sina alldeles egna barn på skolan, någon gång i fraaamtiden. Haha, jisses.. och jag som tyckte jag blivit av med min sentimentala sida de senaste åren. Tydligen är den tillbaka igen.

Men över till vädret;
För det är något vääldigt intressant just nu. Vi hade nämligen jordbävning här tisdags, eller ja, epicentrumet var i Virgina (typ D.C), men det kändes ända här borta.

Dock kände inte jag utav något, för jag satt i godan ro och skypade med mina norgetjejer när min värdmamma ringde och frågade om vi var okej. Jag fattade ju så klart ingenting först och bara "eeh ja?" och då säger hon "så du kände inte jordbävningen?". Och nej, det gjorde jag ju inte. Men det var inte förrän efter jag lagt på luren som det sjönk in att det faktiskt hade varit en liten jordbävning i Boston... Ganska sjukt.

Sen lite senare på tisdagen kom de första varningarna för orkanen Irene också. Antagligen har ni redan hört talas om den hemma, men ja, hur som helst så har den sin riktning mot oss.
Jag fick lite panik först, eftersom jag föreställde mig en storm ännu värre än tornadostormen vi hade i början av sommaren. Men nu har min värdpappa förklarat att det inte kommer mullra och blixtra (det är däär min rädsla ligger), utan att det enbart kommer ööösregna och blåsa, så nu känner jag mig lite, lite lugnare.

Dock har vi fått uppmaningar om att köpa hem grejer, så vi klarar oss ifall vi inte tar oss ut och ja, det finns ju fortfarande en rätt stor risk att den slår till bra hårt här, men vi får väl se, helt enkelt. Tack och lov har vi ju en källare att ta skydd, så gott de går i, om det skulle behövas.

Men ja, det var nog allt för tillfället.
Ni får ursäkta mitt slarviga sätt att skriva, men jag har helt tappat lusten till att vara noggrann, det sista. Det krävs alldeles för mycket tänkande för att försöka skriva korrekt svenska och mina särskrivningar blir bara fler och fler, på grund av all engelska. Men jag ska bli ordentlig med sånt där igen när jag kommer hem, haha. En del saker jag börjat säga och skriva är faktiskt ganska illa, haha, men jag inser det aldrig förrän typ tre dagar senare, så ja, döm mig inte allt för hårt tack, haha.

Nåja.
Ha en bra dag hemma i Sverige och sov så gott ni som befinner er här!
Puss!


Lite fler bilder från helgen;

Day 300.

300 dagar. Exakt så länge har jag varit här idag.
Jag kan inte förstå att det är så längesen jag lämnade allt hemma.
Känns som några få månader sedan jag kom hit.
Men rabblar jag allt som har hänt och allt som jag gjort och sett i huvudet, så visst, då kanske det kan ha gått 300 dagar. Men äändå, om 65 till, så är min tid här slut.

Igår hade vi aupairmöte och denna gången var det dags för en båtcruise utanför Boston. Jag, Maja och Marie åkte in lite tidigare för att kika i butiker. Men på vägen dit hände något lite obehaligt; En kinesisk kvinna klev på vår vagn och såg ut precis som vem som helst. Efter en kort stund plockade hon dock upp en spegel (en sådär med hantag ni vet?) och satt och stirrade på sig själv i flera minuter, samtidigt som hon sa något vi inte hörde. Efter ännu ett tag lägger hon ner spegeln och börjar skrika något som jag inte hann uppfatta och efter det skrattar hon vääärldens högsta och äckligaste skratt.

Alla i vagnen utbytte lite förundrande blickar och dolde några leenden. Men tre minuter senare skriker hon "Oh my god, youu're liars, liars" ännu högre och halvreser sig från sin stol, vilket gjorde att både jag, Maja och Marie fick panik och hoppade av tåget på helt fel stopp. Gaanska så creepy.

Hur som helst, båtcrusien var trevlig. Boston är såå fint sett ifrån vattnet och jag blev lite rörd där vi stod och tittade på solnedgången. Vill inte lämna allt här...Inte blir det bättre heller när Nancy, min LCC, kastar sig om halsen på mig och säger "Oooh I'm so happy you came! How do you feel?", precis som om jag ska åka hem imorgon.

Sen idag har jag dessutom tagit ännu ett steg i åka-hem-riktning. Jag har köpt en resväska nummer två och fått ett "Have a safe flight back home" från kassörskan. Att dom inte fattar amerikaner, jag ska inte hem än. Inte riktigt än.

Ja ja, nu ska jag slänga om till pyjamasbyxorna och borsta tänderna, innan jag hoppar in i bilen och beger mig till tunnelbanan för att hämta Josefine.

Vi hörs snart!
Pussss!

Boston <3

The Help.

Kom precis hem från biosalongen, var iväg och såg "The help".
Bästa filmen på länge. Se filmen eller läs boken. Ni kommer inte ångra er.

God natt, pusss!

That's how I feel about you.

Den här bilden gjorde min dag. Skrattade så jag så jag grät i ca tjugo minuter.
Mamma, alltså. <3 Hahahaha!

Annars har det dagen varit helt okej. Regnet har slått som spön i backen hela (och då menar jag hela) dagen, men på något sätt har det varit ganska skönt faktiskt.. Vi körde play date med Maja och Thea på morgonen, sen biblioteket på eftermiddagen och så var den arbetsdagen avklarad.

Efter jobbet drog jag på träningskorna och körde 45 minuter på rullbandet på gymmet. Höll på att dö, har inte sprungit så länge på evigheter. Och ansiktet blir ju inte mindre rött med en rejält röd solbränna sen helgen heller.. men sånt får man ta. (Sova i solen utan solkräm är ingen bra idé.)

Väl klar på gymmet bar det vidare till Starbucks för kvällsmat och umgänge med Maja, Marie, Josefine och Steffi. Och nu sitter jag här sen en halvtimma tillbaka.

Intressant blogg inlägg, I know.. Men hey, det är det tredje på riktigt kort tid i alla fall.

Puss och god natt!
(eller kanske, god morgon till och med?)

Lycklig tjej äter köttbullar med mos och lingonsylt på Ikea.

Hoppas ni haft en bra helg!
Det har jag haft.
Puss!

Too little, too much.

Okej, nu har jag hört tillräckligt många "Saaaandra (eller Säääändra) när ska du uppdatera bloggen igen?" för att jag ska få tummen ur att faktiskt ta tag i det.

Det största som hänt är att min och Mikaels semester har passerat. Två underbara veckor i Orlando, Miami och Chicago försvann i en grisblink, men kommer finnas kvar i minnet föralltid. Vi var på Universal studios och åkte den roligaste karusellen någonsin i Harry Pottervärlden (där jag för övrigt inte skulle ha något emot att bosätta mig), vi var på två av Disney worlds parker och kände oss som barn igen, vi låg hela dagar på Miami beach och i det turkosa, nästan för varma vattnet, vi shoppade i Chicago och passade bland annat på att ta oss upp i en av världens högsta byggnader (Willis fd. Sears tower" m.m. Så ja, det gick ingen nöd på oss precis, haha.

Dock var det snabbt tillbaka till verkligheten, när jag slog upp dörrarna på Old Pasture Road igen. Hann duscha och slänga i mig lite mat, innan det var dags att sätta sig och boka hemresedatum, resemånad och allt som hör dit. Aningen stressigt, innan allt stod klart, kan jag medge. Och aningen sorgligt när biljetten som ska ta mig ifrån Boston för sista gången, trillande in inkorgen, kan jag också medge.

På allt fixande blev N även sjuk, en ordentlig förkylning och sen lite krupp på det gjorde henne till en gnällspik (ganska förståligt) och mig till en au pair som flög upp ur stolen varje gång hon hostade. Sen veckan efter det, så råkade hon på en öroninflammation dessutom, så förra veckan var det superaupairen Sandra, som satt med två ungar på vårdcentralen en eftermiddag. Man blir erfaren här borta, ja, hahaha.

Som om det inte vore nog, så packade även tre av mina vänner här ihop sina amerikanska liv och begav sig hemåt förra veckan. Ellinor och Anette till Sverige, Ashly till Mexico... fällde lite tårar på Logan, när jag sa hejdå till E och A, sen några till senare på kvällen när det var dags att säga hejdå till Ashly. Ellinor och Anette bor i Sverige ja, men jag lärde känna dom här , det blir skilland. Ashly hoppas jag att jag kan hälsa på någon gång i framtiden. Sötare människa än henne är svårt att hitta.

Förutom det? Ja, då har det inte hänt så där jättemycket. Det har kommit en massa nya, trevliga au pairer, som jag umgåtts en hel del med. Så roligt med nya människor hela tiden! Och på tal om det, så har även min familj bestämt sig för en ny aupair. Sjukt konstig känsla det där. Någon ska ta över efter mig, ta mitt rum, mina värdbarn, min plats vid köksbordet, min korg i hallen, mitt badrumsskåp, min garderob. Precis som jag tog Annas plats... mja, knepigt. Men det är ju så det funkar, ingenting att haka upp sig på. Bara hoppas på att den nya au pairen kommer att älska barnen lika mycket som jag gör...

Men nää, nu har ni fått uppdatering så det räcker tycker jag.
Ni kan få några kort i en salig oordning också, men sen får ni nog vara nöjda..

Hoppas allt är bra hemma!
Vi hörs snart!
Pussss!