Satt och gosade med N imorse och sa:
- Åh, vad Sandra kommer sakna er!
Så liter de små arma sig loss från mig och hon tar på sig "vuxenminen", tittar mig i ögonen och svarar:
- Men Sandra, det kommer gå sååhäär fort (visar med händerna) och swiisch så är du hemma igen!
och med det så menade hon ju hemma här, hos dom.
Då fick Sandra bita sig hårt i kinden, kan jag säga.
Min lilla snutt.
Nu är min sista vanliga dag i USA nästan förbi.
Allt har varit precis som vanligt hela dagen.
Men nu är mitt rum så när som på tomt.
Allt är nerburet till källaren. Mitt badrumsskåp och alla mina lådor är tömda.
Och nere i källaren ligger nu en nybäddad madrass och väntar på mig.
Dock får jag en sista natt i min säng, innan det är dags att flytta ner på riktigt.
Imorgon kommer den nya au pairen, Malin.
Sen har vi en vecka ihop, då ja ska lära henne alla mina knep.
Och ja, sen lämnar jag allt det här till henne.
Både på gott och ont.
Som sagt så är sista vanliga dagen nästan över.
Men först ska jag ut och ta en kvällsfika.
Precis som vanligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar