You're simply the best.

Var precis en sväng på starbucks med lite tjejer. Bland annat en tjej från ukarina som varit här ett år redan, men som förlängde och nu bor några hus bortanför mig.
Och gissa vad hon sa?
- Att hon aldrig sett någon vara så exalterad över att åka hem som jag är.

SÅ, ni som tror att jag tycker det är pest och pina att komma till Sverige, där ser ni!
Visserligen såg hon mig ju inte för någon vecka sen, och inte i lördags och inte igår och inte idag i bilen på väg till starbucks, när tårarna letade sig fram, haha. Men ändå.

Och med det vill jag säga att jag måste helt enkelt ha de finaste människorna hemma!
För hela året har folk pratat om hur trötta de var på livet hemma, innan de åkte och hur allt bara är samma sak. Och hela året har jag sagt, att "mja, men jag gillade nog mitt liv hemma ganska bra ändå", och att "ja, där finns ju alla mina guldklimpar". Och folk har sagt att "ja, men dom finns ju alltid där". Och ja, det gör ni ju, men jag vill ju vara med er också. Ta vara på tiden, få fler minnen. Inte bara veta att ni finns där.

Såå bara så ni vet, alla mina riktiga;
Jag älskar USA. Jag älskar mitt amerikanska liv.
Men jag älskar er mer.

För ni är de bästa. Och efter vad jag förstått efter detta året; förmodligen bättre än många andra människors bästa.

Och fy, vad jag är glad att jag har er och åh, vad jag är glad att jag ska få komma hem till er.

(Fastän jag vet, att JA, jag kommer gråta ihjäl mig mina sista dagar här och JA, det kommer bli skittufft att komma hem. Och JA, jag kommer ha hemlägtan till USA och sakna mitt amerikanska liv, och alla mina underbara nyfunnavänner världen över och att JA, allting kommer vara mer eller mindre som jag lämnade det hemma. Och JA, det kommer vara tråkigt. Men säg mig var finns det inte en vardag? Och säg mig vem stoppar mig i Säffle, bara för att jag lämnar det här?)

Hur som helst; ta åt er. Jag menar det, ni är bäst.
Jag längtar efter er!

Håll ut vad gäller kommunikation, det går i ett just nu.
Vi ses om några veckor!